komma till Hemmet för arbeterskor. Orsaken varför hon ville flytta kunde hon ej säga — sade hon men lät mig förstå att värdinnan förde ett mindre hederligt liv. Jag kände ej denna flicka förut och följande dag besökte jag hennes värdinna, som bodde i ett — efter vad jag sedan hörde — illa beryktat hus vid en av Klara kyrkogatorna. Jag fann den medelålders stora pussiga frun mitt på vardagsförmiddagen spelande kort med ett par andra kvinnor. Rummet var snyggt, ja, väl möblerat, men ostädat och ovädrat, köket, vars dörr stod öppen och där den inneboende flickan sagt sig logera, såg mycket oordentligt ut. Värdinnan var mycket förgrymmad över att hyresgästen ville flytta nu, när hon kunde betala en slant för sig. Med granna ord och stora gester, berättade hon att hon endast av barmhärtighet låtit »detta våp» bo där, men otack var världens lön o. s. v. Då jag avlägsnade mig, följde mig en av de andra kvinnorna, som sade sig ha träffat mig förr, nedför trapporna. »Fröken skall inte gå i det här huset, det passar inte för fröken och kan till och med vara farligt» — sade hon och berättade så att »frun däruppe» levde av att i sin bostad sammanföra herrar med unga flickor. Den flickan som bodde i köket, hade nog inte haft reda på detta förut och hon gjorde rätt i att flytta, ju förr dess bättre. Det var en snäll flicka, kunde hon försäkra. »I fall en sådan som jag blir trodd», slutade hon halvt ironiskt, halvt ödmjukt. Ännu några exempel må anföras. En flicka om 24 år anställd i glödlampfabrik, bodde hos en gumma, som även hade en dotter hos sig. Rummet var 3 meter långt och mycket smalt, tapeterna hängde i trasor, fönstret var spräckt. Möbleringen bestod av en dålig träsoffa, en fällsäng, två stolar och ett rankigt bord. Kläder hängde i hörnen, husgeråd stodo på en hylla och i