dessa som förstå att värdera en god bostad, som stanna kvar, medan de som icke äro så nogräknade utan sätta den oinskränkta friheten att uppföra sig huru som helst högst, icke trivas, där de måste ta hänsyn till andra. Den bästa sämja har nästan alltid rått i hemmen och om då och då svårigheter uppstå för ledningen, ha dock de glädjande erfarenheterna, de som visa hyresgästernas belåtenhet och tacksamhet, varit de flesta. Orsakerna till flyttningar från hemmen kunna ju vara många, åtskilliga hyresgäster ha gift sig, andra ha fått plats med bostad, andra ha lämnat Stockholm o. s. v. Många som flyttat, gifta såväl som ogifta, fortsätta att besöka aftonsamkväm och kurser, särskilt äro de angelägna att få vara med om hemmens julfest. Hyresgäster, som bo i landsorten eller rest till Amerika, skriva gärna då och då. Även flickor, som av ett eller annat skäl, blivit uppsagda, hälsa på i arbeterskehemmen, och flera ha begärt att få komma tillbaka. Det går vanligen så att den som en tid bott i något av dessa hem och sedan kommer att »bo inne», icke gärna trivs med detta. Mången ung flicka som tyckte det var besvärligt med städningen av rummet och vars självständighetskänsla reste sig mot att behöva säga till föreståndarinnan, om hon ej skulle komma hem till 1/2 11 e. m., har, sedan hon en tid prövat på att bo i familjer, återkommit till arbeterskehemmet och stannat flera år. Till att börja med voro en del hyresgäster generade att bo i ett »hem», de menade att vi hellre borde kalla det »pensionat» för arbeterskor, deras bekanta kunde ju tro att de bodde pä en slags anstalt. Men nu händer det alltsom oftast att flickor, som bo eller bott i hemmen, rekommendera sina vänner dit. När det andra Hemmet för arbeterskor öppnades 1901, utspredo några illvilliga fruar, vilkas inneboende flickor flyttade dit, att detta var ett s. k. räddningshem och