kronor i veckan och ändå lägga över en slant till sommarledighet. Och vad bättre är, det går med förnöjsamhet och gott humör, eller åtminstone utan klagan. En 22-årig sömmerska hade från den 15 nov.—15 dec. 1904 en förtjänst av 38 kronor Hennes arbetstid var 11 timmar, lördagar 9 timmar. Hennes utgiftslista under denna månad såg ut så här: <table> <td>Hyra (dåligt inneboende) <td r> Kr. 6: 00 <td>Middagar <td r> » 8: 04 <td>Annan mat <td r> » 8: 58 <td>Kläder, skodon <td r> » 13: 95 <td>Diverse, (bad, fotogen m. m.) <td r> » 3: 69 <td><td r> Summa Kr. 40: 26 </table> Utgifterna överstego alltså inkomsterna med kronor 2:26. För mat hade hon denna vecka givit ut kronor 16:62, d. v. s. 4 kronor 15 öre i veckan. »På 2 kronor om dagen skulle jag kunna leva kungligt», sade vid samma tid (1904) en 19-åring, som på sin syfabrik ej kommit upp till mer än 6 à 6: 50 i veckan. Hon bodde hos släktingar, sov på ett sofflock i ett överfyllt rum, betalade därför 5 kronor i månaden och fick också morgonkaffe. För middag betalade hon 25 öre och fick en rätt mat (ibland en rätt på köpet) hos en bekant fru, som hade »spisning» för några arbetare. Till frukost och kvällsvard beräknade hon 1:50 alltså omkring 3 kronor i veckan för födan. Till övriga utgifter hade hon vanligen 2 kronor över varje vecka och med detta krånglade hon sig fram, lånade ibland och svalt ibland, när hon var i knipa. Men det var första året hon var ute på egen hand, de kläder hon haft med hemifrån räckte bra till och varken hälsan eller humöret hade ännu hunnit bli synnerligen frestade av det umbärande liv hon förde.