skolkunskaper, tvingas till stillasittande med ett arbete, som endast är halft mekaniska handgrepp, det är tydligt. Och lika tydligt är det att den myckna ledigheten alla kvällar och söndagar, umgänget med manliga kamrater och den råa ton, som råder på en del arbetsställen, ej kan vara bra för de unga flickorna. Många dragas otvivelaktigt in på dåliga vägar. Läran om fria könsförbindelsers berättigande har också spritt sig med förfärande hastighet. Det är icke längre någon skam att ha barn, fast man ej är gift, man behöver ej alls genera sig, om man också har flera barn, som man ensam måste försörja. Många ogifta mödrar ta den hjälp, som från det allmänna gives dem för deras barns skull, som en helt naturlig sak, andra åter söka utan allt bistånd försörja sitt barn; fäderna till de utom äktenskapet födda barnen giva högst sällan bidrag till deras uppfostran. Icke ens när far och mor, som ofta händer i Stockholm, bo tillsammans, ehuru de ej äro vigda, känner mannen sin plikt emot barnen. Otaliga ogifta mödrar måste ej blott bidraga till familjens uppehälle utan träla och släpa otroligt, medan mannen för ett supigt eller lättjefullt liv på hennes bekostnad. Varje ung flicka, som genom tycke, ungdomligt lättsinne eller kanske rent av genom ovetenhet om livet råkat in i ett förhållande, som gjort att hon blivit mor, behöver ju därför icke vara sedligt fördärvad. Och mången förut oordentlig kvinna har, sedan hon fått ett barn att försörja, börjat leva ett hederligt och arbetssamt liv. Mjölkdroppar, småbarnsbem och barnkrubbor göra sitt till för att hjälpa de ogifta ensamstående mödrarna, genom att giva mor och barn en fristad under amningstiden, eller genom att giva god mjölk åt barnet eller ta hand om det, medan modern är i arbete. I Stockholm finns också ett »hem för ensamstående mödrar», där mödrar och barn få billig bostad och