Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peindre c’est voir.
’ Philippe Soupault.
I.
Majmorgon över västerhavet. Stormen sover. De
smaragdgröna vidderna ligga stilla. Den molnfria
himlen är blå som scabiosan och solspannet stiger,
gnistrande i guld, över den rofyllda, nymornade
oändligheten.
Ett ensamt fartyg stävar in mot svenska kusten.
Maskinerna arbeta monotont. Sävligt bolmar röken,
stigande upp i ljusgrå spiraler mot den blå himlen.
S venska-Amerika-linj ens ångare Stockholm är på
ingående till Göteborg.
Plötsligt blixtrar ett ljus över vidderna, så ett, ett
till, allt flera, de glida ihop — Vinga fyr.
Ropet fortplantar sig från kommandobryggan, ekar
genom korridorer, däck och passager. Hytternas
invånare slå yrvakna upp de små dörrarna, stirra på ljuset.
De kunna inte fatta, att det verkligen är sant. Vinga
fyr: den första kontakten med fosterjorden. Denna
morgon bli inte toalettbestyren långvariga.
Däcksrelingarna äro snart kantade av klädda och halvklädda.
De hänga tätt som flugor utmed räckena för att beskåda
undret. Genom deras lemmar går en salig skälvning.
Ögonen stråla som på lyckliga barn: Sverige.
Även de främmande transitopassagerarna sugas med
av svenskarnas hemlandsjubel.
Just då ångaren passerar fyren, kommer Henry
Northon ut ur sin cabinhytt. Efter honom hans unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
