Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dominerande hela detta hamnparti stiger
Majbergen i höjden, med Nabens fyr överst som ett allt
och alla bevakande öga.
Herrskapet Northorn har icke så mycket sinne för
denna närbild. De vänta med otålighet, att själva
hamnperspektivet, det skönaste panorama en sjöstad kan
bjuda, skall vidga sig och skönjas med blottat öga.
Så mycket bättre förstår Viktor Ankar att uppskatta
denna det yttersta Majornas, pråmarnas, de förfallna
kåkarnas, Krokängs och de imponerande
flytdockor-nas säregna skönhet.
Viktor Ankar är född uppe i Majbergen. Kustens
varvs kaos av allt upptänkligt, nerrostat och
uppruttnat skräp, de på pålar vilande trävaruupplagen,
pråmflottarna, de små kanalerna runt de pålade rucklena,
fyren högst uppe på berget och de yttersta färjornas
väg tvärs över älven tillhöra hans värld sedan
barndomen. Viktor Ankar är styrman i
Göteborg-Ost-asiens tjänst. Han har trots familjens fattigdom gjort
en redan vacker karriär. Viktor är tredje barnet i
ordningen till Per Ankar och hans hustru Gustava.
Per Ankar var i tidiga år sjöman, slog sig sedan ner
på- landbacken och knogade en tid i det högt ansedda
säckbäraregänget, som har monopol på detta arbete
i hamnen. Men åren togo ut sin rätt. Efter en olycka
— Per Ankar halkade en vinter på kajen med sin
säck och bröt i fallet några revben — slog Ankar
sig på rodd. Han övertog båt och trade efter
Krabb-Nisse. Och nu hade Ankar rott upp och ner i den
stora hamnen sen tjugo år tillbaka. Icke ett prång
från Holmens yttersta utpost på andra sidan
Gasverket till Nyckelbojen bortanför Carnegies var honom
obekant. Öch det fanns knappast en funktionär, hög
eller låg, i hamnen, som inte Per Ankar kände. Och
alla kände Maj-Pelle, hans nom de guerre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
