Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regn, ty det riste så dant i liktornarna. Stava hade en på
varje tå, på somliga både två och tre, en ovanpå, en
emellan och en under. »Di uschlie liktåra kan då pina
livet ur en stackare», mumlade hon.
När den gamla väl kom i farten, gick det undan.
Hon ägde vanan. Och så städade Tina härnere i går.
Det var alltid lättare att komma efter än före henne.
Därför hade moster Stava blivit sams med Tina om,
att man skulle växla, så »blir de’ inte enformigt».
Sedan möttes de båda städerskorna i första våningen.
Den bestod mest av väntrum och uppehållsplatser för
besökande agenter, leverantörer och sjöfolk, som skulle
mönstra av eller på någon av rederiets båtar. Där var
inte så noga.
Då de i sällskap passerade ytterkorridoren på väg
ut, slog klockan nio. En ström av tjänstemän skyndade
förbi de båda kvinnorna.
Alla lyfte bekant på hatten för den gamla, hälsande
med ett fryntligt »gomorron, Stava» och Stava hälsade
för dem båda lika fryntligt tillbaka:
»Morrn, herrn.»
Men de unga herrarna sneglade på Tina, medan de
lyfte på hatten för Stava. Tina tyckte det var skoj.
De, som sågo bra ut, tittade hon på under lugg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
