- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
75

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fiken. Tågsätten krypa fram, stanna, klippas av, backa,
fortsätta. I detta kaos av uppstaplade balar, säckar,
lådor och maskindelar kryssa åkande och gående i en
enda kompakt, krälande massa. Bilhornen tjuta.
Järnvägsvagnarna rassla. Lyftkranarna gnissla. Varvens
nithamrar, motorbåtarnas dunk, det hackande ekot från
Sannegårdshamnens lossande kolångare, sirenernas tjut

— alla dessa tusentals olika ljud ackompagnera arbetet,
hetsande det till en allt vildare takt. Men över allt
och alla stiger solspannet, mäktigt stormande fram
genom lufthavets tjocka dunster av varvtals på varandra
hopade röklager, vilka skingras och upplösas i lätta,
genomskinliga dimmor. Dagrarna skifta. Älvfåran
glittrar. Solstrålarna dansa på den oljiga ytan. De
höga båtskrovens gråa järnsidor lysa som blankpolerat
stål. Men Masthuggsbergens kåkterrasser likna stolta
renässansslott. De små fyrkantiga glasrutorna blixtra
och fasettera. De rostiga plåttaken äro som belagda
med guld.

Just då kommer gamle direktör Tomas Northon
promenerande kajen utefter. Den resliga, något böjda
figuren skrider fram som ett majestät. Människorna vika
åt sidan, hälsande respektfullt. För alla, höga som
låga, sätter han två fingrar till hattbrättet. Då och då
stannar den gamle, rätar ryggen och ser ut över den
imposanta tavlan. Och då kommer ett lyckligt leende
över de åldriga dragen. Bullret, oväsendet, ja, själva
den darrande etern njuter han av. Det är hans musik

— ty det är arbetets. Framför sin namne stannar den
gamle och gör front mot det höga skrovet.

Förman lyfter respektfullt på mössan, samtidigt
viskande:

»Våran gubbe står därnere, pojka!»

Då glömmer detta gäng av fanatisk arbetarungdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free