Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mönster. Liksom mannen går hustrun i trätofflor. Hon
är mindre till växten än Goliat men ändå som kvinna
storvuxen och kraftig. Det ljusa håret skjuter fram i
en buckla under hucklet. Den vita pannan kontrasterar
märkbart mot det grova, rödbrusiga ansiktet, som fått
sin färg av det ständiga arbetet i de både vinter och
sommar öppna sillmagasinen. Men den skarpskurna
näsan talar om en egen vilja. Och ögonen, ett par
ljusblå ögon, äro fasta i blicken. Hustrun håller ihop
hemmet.
Först skyggar Meli. Sedan:
»Kors i all min da’, jag tror de’ är Vekter.»
Hon känner sig tydligen både överraskad och
charmerad.
»Ja, vi tänker gå hem te Frigången å ta’ oss en gök»,
säger Goliat.
»Te vårt», utropar Meli i diskant. »Inte kan Vekter
komma hem nu — så som vi har’t.»
»Jobevars», svarar Viktor och hälsar med en bastant
handskakning.
»Ja-a, då får Vekter ta’t som vi har’t. Om bara Tili
vetat om’et lite förut.»
Och sedan gå de tre över hamnbansviadukten, komma
upp på Karl Johansgatan och vika av ner mot
Klippgatan. Till höger om denna är Frigången, en inklämd
smal passage mellan höga, rödmålade magasinsväggar.
Vid Frigångens mynning utåt älven ligger färjan
Gerda just färdig att sticka över till Färjenäs.
Polettkallen ger avgångssignal.
»Nu ringer Ludde», säger Goliat och fadersstoltheten
lyser igenom.
»Ludde — är han på Gerda?» frågar Viktor.
»Jamen», infaller Meli och tillägger: »vet inte
Vekter de’?»
»Nej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
