- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
129

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Syster Asta hjälper honom till rätta:

»Operationen gick över förväntan bra», säger hon
och lägger huvudkudden till rätta samt förmanar
honom att ligga stilla.

»Nu ska vi bara försöka att somna.»

Med en nick lämnar syster Asta honom för att göra
en rond till de andra bäddarna. Därpå försvinner hon
ljudlöst ut genom dörren.

Efter en stund kan Ankar urskilja de suckande och
klagande lätena från andra sängar i närheten. Mot de
sjukas staccatoljud bryta sig monotont väggurets
ticke-tacke-ticke-tacke ... Han letar med ögonen efter
klockan. Pupillerna irra trötta och slappa runt omkring.
Så upptäcker Ankar den över dörren ut till korridoren
och försöker fixera visarna. Det går inte första gången,
inte andra, men’tredje ser han, att tim-pilen går på
tolv. För det stora fönstret ut mot parken är
persiennen fördragen. Ett svagt, gulvitt ljus ger åt det stora
rummet en halvt overklig prägel.

En kvart senare kommer syster Asta ånyo in, går på
tysta fjät fram till Ankars bädd och viskar:

»Hur går de’ me’ sömnen?»

Utan att invänta svar för syster undan skjortärmen
en bit eller jämt så mycket, att underarmen blottas, tar
därpå upp en morfinspruta, sätter den till Ankars arm:
ett svagt stick — som ett knappnålsstygn — och sedan
drar hon ner skjortärmen igen med ett:

»Så där ja, sov nu gott.»

Syster nickar och går — denna gång utan att pyssla
om de andra, som med trånande, feberglänsande ögon
följa hennes förehavanden vid den nykomnes bädd.

Återigen ser Ankar en samling filmbilder ur sitt
förflutna liv glida förbi. Men nu komma de huller om
buller, sakna inre sammanhang. Han tröttnar på dem
denna gång. Ögonen svida. De glida mekaniskt ihop.

9 Hamnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free