- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
132

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den gamla modern. Hon fick således gå med oförrättat
ärende men prisade ändå Gud, som räddat hennes son.
Än en gång hade han hört hennes böner.

Men i dag fick hon väl stanna och prata? Nej. I
stället fick den gamla till sin förskräckelse höra, att
Viktor opererats för blindtarmsinflammation kvällen
förut. Hur många olyckor skulle hennes snälle och
redige Viktor gå igenom? Först förlisningen, sedan
drunkningsolyckan och strax därpå blindtarmen. En
gammal ömsint mor kan bli från sina sinnen för mindre.
Men det var väl med hennes Viktor som med Job:
Gud ville pröva honom. Till råga på olyckan fick
Stava inte heller denna gång mer än hälsa på den
sjuke. Men hon hann med att gråta, så alla patienterna
i salen trodde, att det var fråga om livet nu igen.

»Jag blir snart bra, mamma», viskade Viktor.

»Bra — uh-hu — men när? Ett tu tre har du fått
nå’t annat ont. Ack-ack-ack. Ä’ en inte sjuker så blir
en sjuker på di uschlie lasarettera — uh-hu —»

Det artade sig rent av till uppträde. Syster Asta
måste locka med sig den gamla ut i korridoren och sen
fick hon inte komma in mer den dagen.

Men på natten började Viktor Ankar hicka. Först
med långa mellanrum. Men mellanrummen blevo allt
kortare. En ättikssvamp för näsan kunde ingenting
uträtta. Hickan upprepades allt oftare. I motsatta
ändan av sjuksalen låg en patient och ackompagnerade
honom. Men hos denne kommo anfallen i en enda
ström. Alla medel hade försökts. Förgäves. Han fick
inte tid att andas. På natten togo de hemska ljuden
plötsligt slut. En skärm flyttades för sängen. I
dagbräckningen kommo tvenne karlar med en bår för att
hämta den döde.

Med fasa såg Viktor Ankar, vilkens egna anfall
ökades undan för undan, hur liket med en vit duk över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free