Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goliat visslar och ror över till läktaren, som liknar
en överbyggd pråm. Vid sidan utåt ån ligger en
segelbåt. Och i båten står en storvuxen pojke, sysselsatt
med att beslå det lappade, säckgrå seglet.
Han vänder ryggen, bred som en karls, åt Goliat.
Denne hojtar:
»Vet du var Kol-Olle bor nånstans?»
Pojken vänder sig sävligt om.
I detsamma känner Goliat igen honom:
»Kors, de’ ä’ ju Patrik, vetja.»
Pojken flinar med hela ansiktet.
»Jaså, farbror David vågar sej ända hit upp. De’ va’
inte i går, de’.»
Under tiden har Goliat rott närmre.
»Ä’ din far hemma, Patrik?»
»Javesst. Han ligger bara å sover. Men farbror kan
la hälsa på ändå.»
Och han håller i Goliats båt, medan denne hoppar
ombord på läktaren, Kol-Olles och hans pojkars hem
sedan tider tillbaka.
Framme vid fören är en dörr. Goliat öppnar och går
in. Här är köket, försett med järnspis på ena
gavelväggen, på den andra står ett bord och på väggen
ovanför bordet ett par grovt tillyxade och nersotade hyllor
med olika slags köksattiralj för det allra enklaste
behovet. Vid bordet sitter Patriks bror Tappen och
doppar bröd i en spilkum med mjölk. Men vid den
jättestore Goliats inträde rusar han upp av pur
förskräckelse, i hastigheten vältande spilkummen över ända.
Pojken kryper intill väggen, ser skräckslagen ut.
»Bli inte rädder, Tappen. Du känner la igen farbror
David ?»
»Julies och Rulles pappa?»
»Javesst.»
»Jaså», skräcken ger med sig, men han ser inte rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
