Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaffet serverades vid små bord i angränsande rum.
Ankar passade på tillfället att tacka sin chef. Han hade
tårar i ögonen och kände sig fortfarande som
springpojke trots smokingen.
Den gamle slog honom på axel:
»Tack — tack, Viktor. Gör bara alltid sitt bästa
och tänk på firman först.»
Därpå tackade Ankar unge direktörn:
»Tack — tack, styrman.» Herr Henry tog det hela
legert.
Sedan smet Ankar bort till ett avlägset bord i en
vrå, som skuggades av en vidlyftig palm. Där försjönk
han i tankar, glömmande hela sin omgivning utom en.
Ingen brydde sig heller om honom. Inte ens fröken
Marianne såg Ankar till mer än en enda gång, då hon
passerade förbi vid sin fästmans arm utan att
observera den nye avdelningschefen.
Men efter festens slut mötte han henne apropå i
vestibulen. Hon stannade och viskade:
»Jag ringer och bestämmer tiden.» Högt tillade hon:
»adjö, adjö, styrman Ankar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
