Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsammans ta en roddtur på älven en kväll, när de’
passar.»
»Va’ säjer du, pöjk. Ska du och unga fröken
Maria-ne ro? I ensamma? Ä’ du riktigt nökter, Vekter lelle?»
Viktor skrattar överlägset.
»Har I sett mej onykter nån gång?»
»Nej, gudskelov å tack. Men de’ låter ju närapå
som om — Eller kanske du bara vell skoja me’ di’
gamla mor?»
»Tycker mamma att de’ låter så konstigt då?»
»Ja-a, allt annat, men —», mor Stava bet sig i läppen
och uttrycket i de gamla dragen förbyttes med ens. När
hon rätt tänkte efter, så ...
»Träffa du unga fröken på festen då?»
»Ja, naturligtvis. Hon visa mej omkring och vi var
ensamma en lång, lång stund.»
»I bägge?»
»Javisst.»
»Nå, var va’ greven då?»
»I ett annat rum.»
»Och så kom du å fröken Mariane överens om å ro
me’ fars båt — I bägge ensamma?»
»Visst.»
»Jag kan inte fatta, atte de’ är sant, fast jag ser på
dej nu, att du inte narras. Va’ tror du unga fröken
menar me’», återigen bet gamla mor av, som om hon
för sagt sig.
Viktor hade inte lust att hjälpa henne på tråden. Nu,
när ärendet uträttats, fick han lust att gå.
Stava tog en reservnyckel till båten och räckte
honom den:
»Du behöver inte fråga far din om löv. Ro I så
möcke I vell — de’ lövar jag, Vekter. Men — men —
va’ du gör, så uppför dej väl. Ja, du förstår la, va’
jag menar. Du ä’ unger och fröken Mariane ä’ unger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
