Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det utlöser en rungande skrattsalva bland publiken.
Det andra i ordningen är inte fullt så världsligt:
»Brudparet Tim, Betaniakyrkan.
Tänk på Jesus i er kärleksyra
annars kan I lätt bli både tre och fyra.»
Även nu skratt, men med hänsyn till innehållet
dämpades det. Endast gamle Northon, som inte tänkte på
Jesus i detta sammanhang, skrattade så högt, att sonen,
den korrekte herr Henry, måste knuffa sin far i sidan.
Viktor Ankar fnissade som på kommando, men Stavas
ögon voro fuktiga antingen någon detalj lät lustig eller
allvarlig. Stava tänkte inte, uppriktigt sagt, så mycket
på dottern däruppe som fastmer på sig själv och den
bemärkta plats hon satt på. Då och då vågade mor
Ankar snegla på den gamle, men vände strax blicken
rätt igen. Ordensdekorationerna gjorde henne konstig
i huvudet.
När äntligen de etthundrafemtio telegrammen, alla
ungefär av samma slag, med vissa, återkommande
variationer lästs upp och publikens skrattmuskler något så
när lagt sig, var det strängmusikkårens tur. Gitarrer
och mandoliner stämdes — publiken satt i extatisk
väntan. Och därpå sattes fingrarna i gång under ledning
av major Sunde, som dirigerade med sin occarina.
Estraden stämde in med jublande fröjd:
»Mänskor söka Herrens frälsning
Herrens hörs dem även kalla
Ty för var och en i ordet
är det skrivet: Kommen alla.»
Och sen refräng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
