Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet. Jagthistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när jag rände emot dörren. Men här var ingen tid att förlora.
Lyckligtvis kom jag att tänka på den erfarenhet, jag nyss vunnit. Jag slog
upp locket på fängpannan, tog korn midt i andskocken och slog sedan
till med knytnäfven ett duktigt slag öfver högra ögat. Det gnistrade
åter om synen, skottet brann af och träffade fem par gräsänder, fyra
krickor och två sothönor. Detta visar nogsamt att själsnärvaro är den
förnämsta egenskap, man kan ega, när det gäller att utföra manhaftiga
dåd. Mången soldat och sjöman har henne att tacka för sin räddning,
och hon kommer ofta jägaren till god hjelp.
Så hände sig till exempel att jag en dag kom till en sjö, på hvilken
jag såg några dussin änder simma, men de lågo så spridda att jag
icke kunde vänta mig att få mera än en för skottet, och det förargligaste
var att mitt sista skott låg i bössan. Jag hade bjudit till mig en
hop goda vänner, och änderna skulle derför komma väl till pass. Hvad
var att göra? Då föll det mig in att jag ännu hade qvar ett stycke
fläsk i jagtväskan. Jag snodde upp snöret på hundkopplet, knöt ihop
trossarne och band fast fläskbiten i ena änden af det sålunda förlängda
snöret. När det var gjordt, gömde jag mig bland vassen på stranden
och kastade ut mitt bete. Det dröjde icke länge innan jag hade det
nöjet att se en and komma simmande och sluka fläskstycket. Den hala
fläskbiten slank lätt igenom anden och kom ut andra vägen. Snart kom
åter en ny and och slök honom, så en tredje, fjerde o. s. v. Inom kort
hade mitt bete vandrat igenom alla änderna, och der sutto de nu på
snöret uppträdda som perlor på ett band. Förnöjd i mitt sinne drog
jag dem i land, lindade snöret en fem sex gånger om lifvet och styrde
kosan hemåt.
Jag hade ett godt stycke att gå och den stora knippan af änder
blef snart så tung, att jag nästan började ångra att jag fångat så många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
