Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet. Jagthistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag sett hjorten afmålad i kyrkorna och buren på bröstet af de riddare,
som svurit honom dyrkan, så att jag på heder och ära icke vet hvad
jag skall tro, om det funnits och kanske ännu finnes sådana hjortar
eller icke. Hvad jag dock bestämdt vet, är att jag en dag, när jag
skjutit bort både hagel och kulor, helt oförmodadt stod ansigte mot
ansigte med en präktig hjort, som såg mig så oförskämdt stint i synen,
som om han vetat att min hagelpung var tom. Jag hälde genast krut
i bössan, stötte ned förladdningen och begagnade dessutom tiden till att
afäta några körsbär, hvilkas kärnar jag använde som hagel. Jag sköt
hjorten dermed midt i planeten, alldeles emellan hornen. Ett ögonblick
tycktes han vara vimmelkantig och nära att stupa på stället; men han
kryade snart till sig och tog till benen. Ett eller ett par år derefter
var jag åter ute på jagt i samma skog, och hvad fick jag se, om icke
en ståtlig hjort med ett öfver tio fot högt, vackert körsbärsträd emellan
hornen! Genast kom jag ihog det förra äfventyret, och efter som
hjorten enligt mitt förmenande länge varit min rättmätiga tillhörighet
gaf jag honom en kula så att han stöp och fick på det sättet både hjortstek
och körsbär till såsen; ty trädet var fullt af de smakligaste körsbär, jag
i mitt lif ätit. Hvem kan veta, om icke någon passionerad helig Nimrod,
någon jagtlysten abbot eller biskop på samma sätt planterat korset
emellan hornen på Sankt Huberts-hjorten?
När det kniper, begagnar sig en god jägare af hvad medel som
helst förr än han låter ett gynsamt tillfälle gå sig ur händerna; och
jag för min del har ofta haft tillfälle att rädda mig ur de vådligaste
lägen blott och bart genom min fyndighet.
Hvad sägs till exempel om följande, rätt märkvärdiga fall?
En dag befann jag mig i en polsk skog, och när natten föll på,
var det jemt slut både på krut och dagsljus. Jag ämnade just taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
