Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 62 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet. Baron Münchhausens äfventyr under hans fångenskap hos turkarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE KAPITLET.

Baron Münchhausens äfventyr under hans fångenskap hos turkarne.

——

Trots allt mitt mod och trots min utmärkta stridshäst gick det dock
icke så bra för mig i kriget emot turkarne, som jag önskat. Jag hade
till och med den oturen att bli öfvermannad, tillfångatagen och, hvad
som ännu värre var, såld som slaf. Turkarne ha den afskyvärda seden.

Under detta mitt förnedringstillstånd måste jag utföra ett arbete, som
var mera egendomligt och tråkigt än egentligen svårt och betungande.
Jag måste nämligen hvar morgon drifva ut sultanens bin på bete, se efter
dem hela dagen och om aftonen drifva dem hem till kuporna igen. En
afton saknade jag ett bi; men fick i det samma se att det råkat ut för
två björnar, som ville slita det i stycken för att komma åt honingen.
Det enda vapen jag hade, var en liten silfveryxa, som vanligen bäres af
alla sultanens trädgårdsarbetare, och den kastade jag efter våldsverkarne
för att skrämma dem på flykten. Det lyckades mig också att befria det
stackars biet; men olyckligtvis slängde jag till för hårdt: yxan flög upp
i luften allt högre och högre och föll till slut ned på månen. Hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>