Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 123 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet. Sjette äfventyret till sjös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så ofta hade den nåden att dricka tillsammans med Eder högstsalige fader.
Särskildt anhåller jag dock att det måtte blifva af bästa qvaliteten; ty
det gäller ett större vad. Jag begagnar tillfället att försäkra Eders
Majestät om den djupa vördnad, med hvilken jag har äran framhärda
o.s.v., o.s.v.
                                        Baron von Münchhausen."

Klockan var redan fem minuter öfver tre, och derför lemnade jag
biljetten, som i brådskan ej hann förseglas, åt min kurir, hvilken
genast löste tyngderna af benen och gnodde af till Wien.



När det var gjordt, slogo vi oss ned, sultanen och jag, och tömde
resten af buteljens innehåll i väntan på det, som skulle komma från
Maria Theresia. Klockan slog en qvart på fyra, hon slog half fyra, hon
slog tre qvart på fyra, men ingen kurir syntes till. Jag tillstår att jag
började känna mig en smula het om öronen, helst jag såg att hans
höghet emellanåt tittade bortåt klocksträngen, som om han velat kalla på
skarprättaren. Han tillät mig visserligen att gå ut i trädgården för att
hemta frisk luft; men i hälarne hade jag två stumma vaktknektar, som
icke släpte mig ur sigte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>