Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet. Baronens berättelse om Gibraltars belägring m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppen, andra vid ändan på stjerten. Andra åter samlade sig i stora
kretsar och sjöngo de mest hänförande fyrstämmiga sånger; andra bygde
af bara vatten genomskinliga hus, omgifna af jättepelare och upplysta af
en flytande massa, hvilken glänste som den klaraste eldslåga. I dessa
palats funnos gemak som erbjödo fiskar af distinktion alla möjliga
beqvämligheter; några tjenade till förvaringsrum för rommen och i andra
uppfostrades småfiskarne. Undervisningssättet — så vidt jag derom kunde
döma med mina ögon, ty orden voro för mig lika obegripliga som foglarnes
sång eller gräshoppornas knarr — tycktes ha så mycken likhet med det
som nu för tiden användes i våra filantropiska anstalter, att jag är
fullkomligt viss på att en sådan förslagsmakare gjort en resa lik min
och gripit sina idéer mera ur vattnet, än ur luften. För öfrigt kunna
herrarne häraf se, hvilket vidsträckt fält öppnats för nya iakttagelser och
upptäckter. Men jag återgår till min berättelse.
Under min resa genom vattnet färdades jag öfver en ofantlig bergskedja,
minst så hög som Alperna. Utefter fjällsluttningarna växte i massa
trän af mångahanda slag, och dessa trän buro högst märkvärdiga frukter,
bestående af humrar, kräftor, ostron och hafssnäckor, af hvilka några
voro så stora, att en enda räckt väl till för en vagnslast, och de minsta
skulle ha varit tillräcklig börda för en bärare. Allt af detta slag, som
drifves i land på våra kuster och säljes på våra torg, är bara skräp,
som vattnet ruskar ned af grenarne, alldeles som vinden gör med omogen
frukt i våra trädgårdar. Hummerträden syntes mig vara de mest fruktbärande,
men kräft- och ostronträden voro de största. De små sjösnäckorna
växa på ett slags buskar, som nästan alltid finnas vid foten af
kräftträden och som slingra sig kring dem, liksom murgrönan kring eken.
Bland annat, som ådrog sig min uppmärksamhet, var äfven ett skepp,
som gått i sank. Det hade, såsom det tycktes, stött på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
