Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 162 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet. Åttonde äfventyret till sjös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET.

Åttonde äfventyret till sjös.

——

Utan tvifvel hafven I hört talas om den nordpolsresa, som kapten
Phipps, numera lord Mulgrave, företog. Jag följde kaptenen, likväl ej
som officer, utan som vän.

När vi kommit temligen högt upp emot norden, tog jag fram min
kikare, som jag hade tillfälle omnämna, då jag berättade äfventyret från
Gibraltar, för att betrakta de oss omgifvande föremålen litet noggrannare;
ty enligt min åsigt är det ganska nyttigt att se sig om, när man är på
resor.

En half mil ungefär framför oss sam ett ofantligt isberg, minst lika
högt som vår stormast, och på berget sutto två isbjörnar, hvilka, så vidt
jag kunde se, voro inbegripna i en blodig tvekamp. Jag tog min bössa
och steg ned på isen. Först när jag kom upp på höjden, märkte jag
huru svår och farlig den väg var, som jag valt. Än måste jag hoppa
öfver hiskliga afgrunder, och än var isen så hal och spegelblank att jag
oupphörligt stupade omkull. Till slut kom jag dock i björnarnes närhet,
men upptäckte då att de icke slogos, utan lekte med hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>