Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DMITRIJEV.
I tacksamma hjertan. (Han sätter sig.)
NATALIJA, ler bittert.
Ja. . .-ja visst.
DMITRIJEV.
Ni bar mask hela tiden. Det var visst blott en enda
gång, jag förmådde er att lyfta den. Annars hade jag
inte känt igen er nu.
NATALIJA.
Ja. .. en gång . . .
Under det följande blir Sonja tyst, allt mer förundrad och betraktar
än Dmitrijev än Natalija, forskande, nervöst.
DMITRIJEV, allt lifligare.
Jag mins det. Det var en afton med en underbar
solnedgång. Ni hade läst Turgenjev högt för mig. . .
Min säng stod nära fönstret, och framför mig hade jag
utsigten öfver hela Tirnovp, Balkans vilda ros. ..
Purpurskimret öfver fjelltopparna, öfver stadens gyllene kupoler
och gröna tak, öfver Jantra, som brusade ned mellan
klipporna . . . Och nere från gatorna de bulgariska friskarornas
sång: Vildt skummar blodiga Maritza . . . (paus.) Jag var
visst mycket sjuk den qvällen.
NATALIJA.
Blodförlusten hade varit stor. Jag trodde, att ni skulle
dö och fruktade vara orsaken dertill.
DMITRIJEV.
Ni?
NATALIJA.
Ja, ni hade ansträngt er för mycket. Vi hade
språ-kat hela dagen. Ni sade så många märkvärdiga saker
om frihet och fosterland, som ingen sagt mig förr, att jag
inte tänkte på något annat och glömde min pligt som
sjuksköterska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
