Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIJA, som aflägsnat sig från honom.
Vi ha aldrig varit vänner!
DMITRIJEV, ser skarpt på henne, går derefter sakta fram till henne,
alltjemt fixerande henne och säger med låg röst:
Nu tror jag, att jag börjar förstå, hvarför ni reste ...
NATALIJA.
Gå, Boris Ivanovitsch, gå!
DMITRIJEV, ännu närmare.
Natalija Feodorovna, efter allt detta ... Ni borde inte
ha sagt, att jag inte älskar mitt land. Jag ville dö för
detta land . .. men det tror ni inte.
NATALIJA.
Gå, gå, jag ber er derom! Sonja väntar er.
DMITRIJEV.
Sonja ... ja ... Farväl!
NATALIJA.
Hon älskar er, Boris Ivanovitsch, hon är den ädlaste,
renaste flicka i Ryssland . .. svik inte henne. Jag är usel
och olycklig. Tror ni, att jag ville fresta er? Nej, nej. ..
Jag hör ju, att jag missförstått er. Men det gör inte så
mycket nu, ty jag ser, att det är min pligt att snart dö
... och pligten är mer än hoppet.. . (Dmitrijev har gått uppåt,
sakta och med böjdt hufvud.) Hvart går ni?
DMITRIJEV, med bitter ironi.
Det vet ni ju . .. att älska mitt fosterland och strida
mot friheten.
Han går. Natalija ser efter honom, gör en rörelse, som ville hon
springa efter honom, men stannar, återfår med kraftansträngning
sitt lugn, går ned till trappan och ropar uppåt:
Tatijana!
NATALIJA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
