Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet inte... Jag tror, att man kan dö ensam för
något, men att lefva ensam hela lifvet för en sak, det
tror jag inte man kan.
NATLAIJA, stiger oroligt upp.
Hur vet ni det?
FOLENKO.
Det tror jag inte, man kan ... Vet? ... Jag har bara
tänkt, att det kunde vara så.
NATALIJA, tvärt, med låg röst.
Har ni älskat någon?
FOLENKO, ler.
Jag? ... Nej... Hvarför frågar ni det?
NATALIJA.
Åh ... för ingenting ... (Paus.) Jag tänkte, att ni
möjligen älskat någon, som ingifvit er tron på friheten
och sedan svikit er... och att ni derför ...
FOLENKO.
Ville dö?
NATALIJA.
Ja, för att bevisa, att ni inte sjelf sviker er
öfver-tygelse.
FOLENKO.
Jag tror inte, att ensamt kärleken till en menniska
kan grunda en så fast öfvertygelse, att man ¿år i döden
derför. Kärleken är ofta blind, öfverdrifver och
missförstår.
NATALIJA, ser först på honom.
Kärleken ... ha, ha, ha... (Går ett slag.) Tatijana,
inte fins det, som ingen menniska vet af?... Ett lidande
... Lidandet är bra ... Har det inte gjort dig trotsig och
stark, Tatijana?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
