Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
as
ftLed hästarne dit utan att töfva — men rid
gatan utefter i sakta mak!"
“Förstår, Herre."
Clement gick. Wiwalt tog hastigt fram en
kortlek, som han hade i byxsäcken, och återvände
till källarsalen, där han med ett muntert utrop
stannade på tröskeln, slog behändigt en volt med
kortleken och visade bottenkortet.
“Seigneurs!" inbjöd han och sjöng:
»Där någon couperar
Lord Buckingham i botten,
han Liljan markerar
och tar hela potten *..«
Men de båda officerarne hade redan stigit
upp och gjorde sina ursäkter. Wiwalt såg, att de
voro försagda, men tillika förargade på sig själfva
öfver att vara det, tydligen ovissa, om de begått
någon dumhet eller hade att göra med en
gycklare. Detta roade honom, och han inlade därföre
en retsam förtrolighet i sin ton, när han sökte
öfvertala dem att åter sitta ned, och låtsade
missräkning, när de nekade. I själfva verket var han
nöjd med, att de gingo, och följde dem under
många komplimenter ut på trappan, där han sade
dem farväl, och dit han ännu en gång återvände
för att påminna italienaren om besöket följande
morgon — mindre i tro, att han skulle blifva glömd,
än i afsikt att se, åt hvilket håll de gingo. De
begåfvo sig uppåt staden. Och samtidigt såg han
Clement med hästarne vika om hörnet vid
rådstugan, nedåt stranden.
“Hvar går vägen till benediktinernas kloster?"
frågade han tavernaren, när han åter kom in i
källarsalen för att betala sin förtäring.
“Till klostret Bergen, menar Hans Nåd",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
