- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
35

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten några ystra turkiska hästar, som
stallbetjänterna ledde fram och åter på planen. Och rundt
omkring denna stod en rad praktfulla reskarosser,
i hvilkas förgyllda fjädrar, mellan höga röda hjul,
vagnskorgarna hängde, beklädda med karduan och
sirade med hertigliga kronor.

Wiwalt iakttog allt detta, medan de en stund
väntade vid gallergrindarna till gården. Men hvad
som framför annat väckte hans förvåning, var den
tystnad, som här härskade i motsats till lägrets
larm. Han trodde först, att slaget han fått gjort
honom döf, men när han suttit af och med
italienaren kommit uppför trappan till porten, märkte
han, att orsaken måtte vara en annan.
Allahvis-kade, och lakejerna, som tjogtals hängde i den
höga, hvälfda förstugan, buro filttofflor utanpå
skorna; en officer, som kom ut genom en dörr,
hvilken han tillslöt med stor försiktighet, hade små
silkesdukar knutna om sina sporrar; och när
italienaren, hvilkens frågor tycktes bli obesvarade
eller föranleda motsägande uppgifter, slutligen blef
otålig och stampade i golfvet, vände sig alla
lakejerna förskräckta om och hyssjade, sällskapet på
terrassen likaså, och en kavaljer kom hastigt in.

Denne lämnade strax önskadt besked, och
italienaren förde Wiwalt öfver förstugan in genom
en dörr till vänster.

Dörren stängdes och Wiwalt befann sig i
mörker. Men han hade vid inträdet sett, att det
var en lång, smal kammare med fönsternischer
och utan möbler. Han kunde således röra sig
fritt, den svala luften lindrade värken i hans
huf-vud, och han började vandra fram och åter, medan
han sökte göra sin ställning klar för sig.

Han hade mången gång tillförene kommit till
rätta i occasioner och farligheter, i örlig och
häk-telse, och det harmade honom därföre att utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free