Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle numera någon utväg till räddning banas,
berodde detta på honom själf allena. Han insåg
det. Och därmed återvände på en gång hela
hans tankekraft, hans uppfinningsförmåga eggades,
och när han följde italienaren tillbaka genom
förstugan, var han redan betänkt på möjligheten af
någon tidsutdräkt och tillfälle att träffa Clement.
Då lades en hand på hans axel. Han vände
sig om, och öfverste Fahrensbach stod framför
honom, begärde ett samtal och meddelade, att
hertigen tillåtit det. Italienaren blef förvånad,
men öppnade utan invändning dörren till samma
kammare, där Wiwalt förut väntat, svagt
upplyst af ljuset genom fönsterluckan, som ännu stod
på glänt.
Fahrensbach stängde dörren och tog genast
till orda med halfhög röst:
"Vill han rädda lifvet, Monsieur, och tjäna
Kronan Sverge?"
Wiwalt tog häpen ett steg tillbaka, ty
främlingen tilltalade honom på svenska.
"På hvad sätt?"
"Hör an! Därest Hertigen förnyar sitt
anbud, så jaka, billiga de villkor, han förelägger,
och signera hvad helst han begärar — jag tager
ansvaret därför. I skall då få fri fot i lägret,
och . . ."
Han afbröt, förde Wiwalt med sig längre
från dörren och sänkte rösten ytterligare:
"Har I någon tjänare ?tt
"Ja", svarade Wiwalt.
"Och hästar?"
"Tre."
"Dess bättre! Sök då vid midnattstiden
förskaffa er till Kröckenthor i Magdeburg, där I blir
insläppt, om I uppvisar detta. Jag skall sända er
någon till mötes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
