Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förening med sväfvande misstankar mot italienaren
dref Wiwalt till beslutet att vid första lägliga
tillfälle framtvinga ett afgörande. Lyckades han
genast och med godo befria sig från sitt
besvärliga sällskap, ämnade han fortsätta resan till Sverge,
men envisades kaptenen, såg han ingen annan
utväg än att med list eller våld söka åtkomma
sina stulna papper och penningar samt återvända
till Magdeburg, tillöfverste von Fahrensbach, som
lofvat honom skydd och vidare befordran.
När de vid sextiden om aftonen uppnådde
Wolmirstädt, föreslog han därföre en rast, och
då ett värdshus anträffades nära bryggan öfver
Ohre, stannade de där.
I detsamma Wiwalt steg af hästen,
utropade han:
“Alle Teufel, har Mickel mistat skon?"
Han lyfte upp hästens fot för att undersöka
den och böjde sig därvid så djupt, att han tappade
hatten. Men han hade misstagit sig, rappens skor
sutto som smidda på alla fyra fotterna.
“Fly mig hatten!" befallde han Clement, i
det han åter reste sig.
Lakejen hade redan tjänstvilligt tagit upp den,
stuckit handen däri för att utjämna bucklorna och
återlämnade den omsider åt husbonden.
“Och se till, att Capitänens folk blir väl
för-plägadt — aus meinem Beutell"
Clement nickade.
Och kaptenen ej mindre än hans ryttare gjorde
heder åt Wiwalts frikostighet. Hans tungas band
blefvo allt lösare, och Wiwalt lät värden hemta
den ena flaskan vin efter den andra, i förbidan
på att italienaren skulle förråda sina planer eller
åtminstone låta något ord undslippa sig, som
kunde föra dem in på detta ämne.
Slutligen frågade del Ponte:
En Lyckoriddare. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
