Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt hade intet annat val än att lyda.
Medan han därför i all hast ordnade sin
klädsel, berättade Clement, att hela huset redan tidigt
på morgonen varit i rörelse, emedan öfversten
under sin bortovaro föregående afton blifvit
bestulen på ett skrin.
Wiwalt stirrade häpen på honom.
"Schatullet?"
"Hvilket schatull, Ers nåd?"
"Det gula läderschatullet med... med bref
och patenter?"
"Nej", svarade Clement skrattande, "slikt pläga
hustjufvar lämna med fred. Obristen har sagt det
vara ett handskrin med pengar och klenodier. En
stalldräng har blifvit häktad, men ännu inte bekänt."
När Wiwalt kom ned till Fahrensbach,
frågade denne honom genast med synbar oro:
"Har I sett Andreas Anundi?"
"Han har förrymt huset i natt", svarade Wiwalt
skrattande. "Han hade inte pengar att betala sitt
losament."
"Vet I, hvart han begaf sig?"
"Nej, men han sade sig ärna stanna i staden."
öfversten steg upp och började gå af och an,
medan han talade:
"Han sade sig intet pass ha fått i
högkvarteret i går, men efter hvad jag där försport, fick
han det utan gensägelse... Det var ställdt i hans
namn, och jag befarar, att han begagnat det för
att själf resa härifrån i harmen öfver en
beskyllning som ..."
Han stannade framför Wiwalt.
"Kan I söka opp honom och föra honom till
mig, så gör I mig en tjänst?"
Wiwalt smålog vid tanken på, huru snart
Anders’ förmodan om Fahrensbachs förändrade
tänkesätt gått i fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
