Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Aber wic erwiedere ich alles...?“ mumlade
öfversten.
Han satt alltjämt försjunken i samma tankar,
nickade rörd och strök sakta med ena handen
öfver sitt hvita hår, medan den andra domnade
ned mot knäet, så att reymaren vickade och vinet
skvimpade i hans stöfvelkrage.
“Ack, Ihro Gnaden", suckade han, men
små-skrattade på samma gång. “Min Stinicke, min
Stinicke... När jag drog åt England, tiggde hon
mig att köpa en ny, brun sidenkjol i stället för
trasan hon har... Köpte jag den — ja! Men har
jag den hem — nej! Jag har supit den opp och
kommer tomhändt igen .. . Ack Spass!. .. Min
puppa, hon vet ändock, att det är för henne jag
lefver, och för Kungen jag slåss, och för Schwerge
jag dör! Och därför är jag lika välko-ommen,
li-ika välk-o-o-oh...“
Han började sjunga på orden, och hans
huf-vud sjönk långsamt ned mot bröstet.
“Setz an, svarte Doctor!" ropade Wiwalt.
Anders, som halfsof med armarne på bordet,
spratt upp och stirrade på honom.
“Setz an!“ upprepade Wiwalt skrattande och
sköt några glas under hans näsa. “Tre på rad!
More palatino, ne gutta supersit!"
“Ne gutta sup... sup... su-up...“, lallade
Anders.
Men när han skulle höja det första glaset,
förlorade han jämnvikten och åkte ned under bordet.
Många andra hade emellertid gjort så före
honom, den hetaste dryckeskämpen var
öfverstån-den, och den ena hälften af Krämare-Compagniet
var som bäst i färd med att bära bort den andra.
Larmet aftog, och så småningom blef salen tyst
och tom.
Ett par lampetter med sömniga ljusstumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
