Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mariga hedar och mörka skogar, dit Lauritz
Wiwalt, driftdjäknen smög sig in på tjufskytte efter
det förtrollade vildsvinet, som är hårdt mot skott
utom mot frikulan, som kostar den eviga
saligheten?
Det käckt tillbakakastade hufvudet sjönk
långsamt ned, det spefulla leendet blef bittert och den
klipska blicken stirrade slö ut i rymden.
Men då tycktes honom, att långt i fjärran,
bortom hedens synrand, en klippa reste sig mot
himmelen. På toppen däraf såg han en drottning
med hermelinsbrämad purpurmantel, en murkrona
på sitt guldgula hår, och armen stödd mot ett
lejon med klufven svans, som låg vid hennes sida.
I ena handen höll hon en scepter och den andra
utsträckte hon. Änglar i luften blåste i basuner
med fladdrande kronkläden, härskaror omgåfvo
henne, furstar och furstinnor böjde knä vid hennes
tron och en stjärnbekrönt gudinna med lager i sin
hand stod vid hennes fötter. Men nerifrån heden
nalkades en yngling i enkel bondeklädning. Vid
ena handen leddes han af en jungfru, bärande en
hvit, korstecknad fana, och vid den andra af en
romersk riddare med draget svärd och vajande
panache, ej olik den store Marcus Curtius. Och
han igenkände sig själf i ynglingen, som vinkad
af Drottning Svea, ledd af Tron och
Fosterlandskärleken nalkades klippan, där Äran bjöd honom
sin lagerkrans på en adlig vapensköld...
Wiwalt sprang upp.
"Vorwärts!" ropade han.
Och innan Clement hann se sig om, satt han
i sadeln och galopperade framåt vägen.
“Hållt, Ers Nåd! Hitåt! På vänster hand!"
ropade Clement efter honom.
“Nej, Clement, norr ut, öfver gränsen!" sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
