Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, Ers Nåd — den flickan är min
ålderdoms käraste skatt!“
"Näst symfonin, Madame!"
“Ack, hon är själf ett Guds speleverk, det
barnet! Bäst jag sitter här i ensligheten,
kommer hon dansandes på sin hvita häst. Ty när
hon blir för mycket chagrinirt i morkärans
väf-kammare, är det mosters räfvar, som få slita
ledan ...“
“Och mäster Marcolfus?"
"He.... hvad skall det heta? Känner Ers
Nåd. ..?"
Wiwalt berättade nu om sitt möte i skogen,
om jungfruns förargelse öfver sin tomma sax, om
hennes puts med drängarne och om hennes svar
på hans courtoisie.
“Hörst du, Niels!“ utropade fru Lena lifligt.
"Har jag inte rätt, när jag kallar henne Diana —
för räfvarne hennes och för allt jag fåfängt mödat
mig att få henne i brudstolen?"
Herr Niels, som slutat spela, steg upp och
skrattade.
"Anbelangandes brudstolen, så kan jag hälsa
min kära moster från Bildarne. De lära i dagarne
komma till svågern på Hessleholm, enligt hvad
brefvet skulle förmäla, som jag hade med och
sände till fru Carin på Björkeberga."
“Jag gitter inte höra talas om aem“, sade fru
Lena förargad. "Fru Carin var fuller först hos
mig, men kom snart härifrån.“
"Vi råkade Bildarne i Roeskilde, och Friherrn
hade så när fått ett fanens klammeri med Herr
Rönnov.. .
“Han är en tupp!“ afbröt fru Lena. “Och
vore inte det förbannade svågerskapet till hinders,
hvart en vänder näsan, så hade Bilden aldrig kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
