Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den benämnes hjärta,
tändt, hélas, af smärta,
grym i violenz,
tills min själs déesse
läker med tendresse
all min pestilenz!
Som ALnese Dido
lyddes till Cupido
och hans eloquenz,
så ock I anamme
min amour, Madame,
och min sångcadenz!»
“Hjärtans tack!w sade fru Lena rörd och
tryckte hans händer. “Hjärtans tack, min son —
jag nämner er så och gömmer visan i hjärtat till
döddagar."
Hon sköt sin stol tillbaka, steg upp och vände
sig hemlighetsfullt till herr Niels, som under
sången suttit och hängt öfver hörnet af ett bord
bakom dem.
“Ske Guds vilje!“ hviskade hon.
Och därpå tassade hon i sina mjuka filtsockor
hastigt bort genom den långa salen och försvann
som en trollpacka i skumrasket, där endast
hennes käpp hördes klappra mot stengolfvet och
doppskon stöta upp en dörr, som sedan långsamt
gnällde igen.
Det blef en stund tyst inne. Wiwalt
stirrade in i brasan, medan han tonlöst knäppte på
theorbens strängar, och herr Niels, som satt kvar
på bordshörnet, hade försjunkit i tankar och slängde
säfligt med benet.
Men plötsligt lyfte han på hufvudet och
frågade:
“I nämnde Helsingör era arfvegårdar, Nynäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
