Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tack!" sade hon, “Jag har aldrig dansat
med så stort nöje, och aldrig hört maken titt
spelman!"
Hon var ännu varm och andtruten, tryckte
den ena handen mot bröstet och strök med den
andra sina små svarta lockar från tinningarna.
"I säger allenast så, Nådig Jungfru!" svarade
Wiwalt.
"Hm . . ."
Hon drog en kort suck, i det hon kastade
en leende blick uppåt, men strax slöt ögonlocken
liksom för att gömma den.
"Monsieur reser i morgon?"
"Ja."
“Med Herr Niels?"
"Ja.“
“Till Sverge — till era gods eller till hofvet?"
“Jag ärnar söka tjänst hos Kungen."
"Söka. . .?“
“Därest han finner mig äga qualiteter därför."
"I är ju adelsman, af gammal släkt och
Fri-herrlig börd?"
"Kungen lärer mera se till förtjänsten ån till
börden."
"I missförstår!" rättade hon skrattande. "En
adelsmans dygder och qualiteter tarfva lell inte
pröfvas som en bondes."
Wiwalt blef villrådig om svaret. Men hon
gaf ej akt därpå.
"Säg mig", frågade hon, "är det alamodiskt
att fläta manen så som I gjort det på hingsten er?"
“Ja, i Frankrike. Men när . , ."
"Jag såg det, när vi möttes vid mossen",
svarade hon. "Jag har låtit fläta Marcolfens på
samma manér. Det är vackert med många smala
flätor."
Hon teg ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
