Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tjudrad i hagen, säger du?“ återtog Wiwalt
med lägre röst.
“I säger det, Herre! Hvar har sitt manér
— somma tjudra kamparne och somma tjudra
herrarne."
“Sant kan det vara“, medgaf Wiwalt
skrattande, "men somma ha ock skarpa ögon ..."
“. . . och somma sockersöta!“
“He . . .?“
“Ja, Nådig Herre, några åtskilliga
kvinnfolks-ögon har jag sett i min dar . . . Gud förlåte mina
synder! . . . både käckögon och plirögon och
spanska ögon hos Don Cordova — men de danska
en fick att se i denna kväll . . .“
“Gack och sof ruset af dig!"
“Hm . . . Rolig natt, Herre!“
Clement drog sig tillbaka till dörren för att
gå, men i detsamma han lade handen på låset,
hejdades han af ett nytt buller utanför.
“Wer da?“ ropade han.
Ingen svarade.
“Är pocker lös?“
Han slog upp dörren, men förstugan var mörk
och tom. Då tog han ljuset för att lysa i trappan,
men kom strax tillbaka in.
“Det är den där stubbörade salsknekten, som
går och stryker i vindeltrappan“, sade han. “Han
har fuller ett öra för mycket, den skälmen!“
Han ställde ljuset på bordet och gick, men
på tröskeln såg han sig åter om och frågade med
illmarig min:
“Skall en göra ett tittande ner i stallet, eller
skall en låta Mickel ha sin gång?“
“Alter Pickelhäring — hinweg!“ ropade Wiwalt
gapskrattande och sparkade sina stöflar efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
