Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvärfva den svenske friherren till måg i huset;
Clements berättelse om den gömda hästen hade
till och med bevisat, att släkten tog del i
sammansvärjningen. Men han tänkte sig ingen annan
utgång på saken än sin egen afresa, och så länge
han ej skönjde någon fara att bli upptäckt,
skrattade han i sitt sinne åt det lustiga puts, som han
spelade juten och hans anhang. Några skrupler
med afseende på de förmåner, han för tillfället
åt-njöt, gjorde han sig ej. Ty han fann herr Wulffs
lönliga beräkningar väga lika tungt i rättvisans
vågskål som hans eget falska namn, och i
nödvändigheten att, då han en gång antagit detta,
låta respektera sig därefter såg han en giltig
ursäkt för sitt bedrägeri mot öfriga sammans vurna.
För jungfru Gertrud gjorde han sig ej heller några
särskilda bekymmer. Hon var vacker, och där
tjugu friare enligt herr Wulffs uppgift gått af med
korgen, kunde det alltid för en kavaljer vara
mödan värdt att eftersträfva en favör. Förvisso skulle
hvarken hon eller han därmed förverka sin själs
salighet. Han hade caresserat kvinnfolk förr, och
hon vore tillräckligt stursk för att, om hon i dag
förälskade sig i friherren, glömma bondsonen i
morgon.
Men i själfva verket förblef han ej så kall,
som han förmodat. Jungfruns förnäma, adliga
skick, höfviska vett och menlösa behag ställde
henne ej blott öfver hennes omgifning utan öfver
andra kvinnor, som han under sina vandringar
lärt känna. Och den oskrymtade bevågenhet, som
hon redan från början visade honom, smickrade
honom allt för mycket, för att han däri skulle söka
beviset på hennes deltagande i släktens anslag.
Han blef tvehågsen, hans trygga sinnesförfattning
hotade att svika honom, och hans sorglöshet
af-tog i samma mån, som han blef mera betagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
