Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt hade efter samtalet med herr Niels
beslutit att draga sina färde, och försöket att
åtkomma hans sadelsäck hade stärkt honom i hans
afsikt. Han var öfvertygad om, att detta utgått
från herr Wulff, om ej från de sammansvurna i
gemen, han misstänkte till och med ett ögonblick
herr Niels’ ärlighet, och han hade förlorat lusten
att själf framhärda i sin falska ställning. Han
hade kommit till Björkeberga hvarken för att
bedraga andra eller för att kasta sig själf i farlighet
och olycka. Och för att undgå alla frestelser och
alla knep ärnade han i hemlighet lämna gården
och låta herr Peder framföra hans farväl jämte
någon efter omständigheterna afpassad bekännelse.
Men han var missmodig och därtill förbittrad
öfver att vara det. Ty han såg däri alltjämt
samma villrådighet och skuggräddsla, som gjorde
honom till pultron, där det dock endast berodde
på honom själf att känna marken säker under
fötterna, njuta af hvad som bjöds och skjuta
ansvaret på andra.
Vid aftonvarden visade herr Wulff samma
bullrande uppsluppenhet som förut, herr Niels"
svårmod tycktes vara försvunnet, och jungfru Gertrud
var sig lik, endast mera tystlåten än på
förmiddagen. Wiwalt ensam var ej densamme. Han
förargades åt herr Wulffs tafatta kopplaremanér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
