Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehvad än må ske — oss emellan ingen
förvanskning?"
"Aldrig!" svarade hon.
"Gud dig bevare och hans heliga änglar!"
Hon nickade åt honom, tryckte ännu en gång
hans händer och försvann i gången. Herr Niels
såg efter henne, tills hon var borta, och började
därpå långsamt stiga uppför trappan.
Men i samma ögonblick stod Wiwalt med
ett enda språng inne i sin kammare, drog ljudlöst
igen dörren efter sig och förblef orörlig.
"Elendiger Wicht!" hväste han med
sammanbitna tänder.
Han kände efter sin värja, men det var den,
som han ärnat hämta, han sökte efter sina pistoler,
men de sutto i hölstren, som han skickat med
Clement. Han trefvade i hörnen efter något
tillhygge, men fann ingenting, han försökte bryta
lös en af sängstolparne, men han förmådde det
ej och blef i vanmäktigt raseri stående med sina
knutna händer pressade mot tinningarne.
Då hörde han herr Niels lugnt och säfligt
stiga öfver tröskeln till sin kammare, draga igen
dörren och vrida om nyckeln i låset.
"Elendiger Wicht! Schuftige Dirne!"
Han stampade i golfvet och började gå fram
och tillbaka. Lukten ur kistan kväljde honom,
han slog igen locket, satte sig och försökte tänka.
När han i skymningen kom in i salen, hade
han således afbrutit ett kärleksmöte, och herr Niels
hade orerat om jungfruns höga dygd och om
friherrens qualiteter endast för att förblinda honom
— allt medan herr Wulff skräppte om brudskatten,
och fru Margrete myste mellan pokalerna, och
båda kopplade, och alla i tyst samdrägt sträckte
klorna efter den friherrliga kronan och de svenska
godsen . . f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
