Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Tollkopf!" muttrade herr Wulff och drack.
“Nå, skall jag begynna jakten?41 sporde Wiwalt.
Herr Wulff hämtade mod och försökte skratta.
“I fångar ingen räf i kväll!"
“Skottpengarna på bordet!"
"Blitzdonnerhölle!" utbrast herr Wulff och
slog näfven i skifvan. "Jag håller denna ringen
mot hans Spiritus familiaris, att den satan
sladd-rade i vädret!"
"Den ringen?" frågade Wiwalt och såg
misstroget på hans hand. "Af rostigt järn? En
krokot spik?"
“Sannt nog, Ihro Gnaden, en spik!" svarade
herr Wulff hemlighetsfullt. “Men en likkistespik,
som jag fått af en astrolog i Påland — ur Sanct
Lucas* kista, det tog han på sin salighetsed! Han
bevarar mig mot krankhet och innansjuka, afvärjer
falskt försåt och vrider sig, där jag går öfver en
skatt!"
“Fuller må den spiken vara pengar värd",
medgaf Wiwalt.
“Och gör mig därhos till sanndrömmare!"
"Säger I det?"
Herr Wulff nickade.
"Vet han, hvad jag drömde sista natten?"
"Nej — förtälj, Ers Välborenhet!"
"Hm . . ."
Herr Wulff funderade, medan han fyllde glasen
på nytt. Därefter lade han upp armbågarne på
bordet, såg sig oroligt omkring och berättade:
"Det tycktes mig, att jag stod i Verums
kyrka. Det var under högmässan. Jag stod på
gången, och i predikstolen stod herr Peder. Och
vid det han talade, vände han sig till mig med
en admonition, att jag måtte vända mig om, så
finge jag se den, som skulle bli min dotterman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
