Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han höll plötsligt in tyglarna, så att hästen
stegrade sig.
Om hon rymt med herr Niels!
Han tog af sig hatten och lät den kyliga
luften svalka pannan. Hans tankar stodo stilla.
Han visste ej, huru länge han ridit, men solen
lutade redan åt väster, och ej huru långt, men
Mickel flämtade och rykte af svett. Han såg sig
omkring och igenkände korsvägen — i söder låg
världen, hvarifrån han kommit, i öster mossen,
där han mött den spotska Diana, i väster Öretorp,
där detta fördömda äfventyr begynt, och i norr
fäderneslandet, de öde hedarna, där drottning Svea
vinkat.
“H varthän . . .?“
Han drog af sin handske, spottade på fingret
och stack det i vädret.
“Lyckoriddare — gamla maneret!“ ropade han.
Och vinden blåste från väster.
Men med vinden, lika snabb som den och
liksom buren däraf, kom i samma ögonblick
jungfrun på sin hvita häst, i yrande galopp, med rosor
på kinderna och sina svarta lockar fladdrande
under hattens gula fjädrar, som förgylldes af solen
bakom henne. När hon fick se friherren gjorde
hon en åtbörd af öfverraskning och släppte
tyg-larne med ett rop åt hästen. Och Marcolfus kastade
sina ben framåt, »krökte sin starka hals och
stannade med samma piaffe som Wiwalts rappe, när
de första gången möttes.
Då klappade hon honom, nickade en hälsning
åt Wiwalt och skrattade med sina hvita tänder:
“Monsieur ser, han är docile!"
Wiwalt hälsade tillbaka men hann ingenting
säga, innan hon fortsatte:
“Kommer Monsieur mig till mötes, eller är
han andra resan stadd på rymmande fot?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
