Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nej, nej, ser I solen? Kan er häst löpa?
En avant Marcolfe, au grand galop!"
Därmed satte hon af i fyrsprång framåt vägen,
så att Wiwalt måste hugga sporrarne i Mickel för
att hålla sig vid hennes sida; och drängarne, som
hunnit upp henne vid korsvägen, blefvo åter efter.
Under denna fart kunde han ej komma till tals
med henne, någon förevändning att hejda henne
fann han ej, och måste ge sig till tåls, tills det
föll henne in att låta hästarne pusta. Men därpå
tycktes hon ej tänka. För lösa tyglar sprängde
de nedåt backarne, flydde åsens växande skugga,
jagade genom skogens skymning åter ut på fältet,
och sågo redan på andra sidan därom bokskogen
kring Björkeberga lysa kopparröd i den nedgående
solen, innan ännu ett ord växlats emellan dem.
Då höll jungfrun inne sin häst och frågade:
"Ser I något, som blänker därborta? Det är
väderhanen på Björkeberga. Vi ha inte långt
igen. Men innan vi rida vidare — täckes Ers
Nåd höra ett ord, jag har att säga honom?"
"Tala, Nådig Jungfru!"
“Det är en supplik, Monsieur . .
"Till mig?"
"Till Ers Välborenhet!"
"Så är jag mans nyfiken att höra, hvad jag
allaredo bejakat!" svarade Wiwalt.
Jungfrun smålog, men han märkte, att hon
var upprörd, ty hon talade kort och brådskande.
uMin Herr fader", sade hon, "har säkerligen
inte förhållit eder, och Herr Niels lika litet, huru
kärligen släkten lärer åstunda ert höga
svågerskap . .
Wiwalt gjorde en åtbörd af häpnad.
"Monsieur", inföll hon med ett kort ängsligt
skratt, "jag beder honom tjänsteligen att inte
afbryta mig, ty fuller glömmer jag då hälften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
