Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häring eller hvad det så skall vara, eller att jag
har allt detta fanens snackande och prackande och
supande och hoppande, där det inte vore för att
se gårdarna mina och barnet, mitt liljoblad, i
händer, som äro värdiga att dem tractera! Men
har jag slitit det öfriga, så är jag fuller ännu karl
att kasta ben öfver häst och draga ut att bjuda
till bröllop både till Danmark och Sverge, både
Hans Nåde Printzen och de Gyllenstjernor och de
Grijpar och . . . och . . . hvad där annat kan finnas
af Kungligt blod för resten 1“
Han tömde glaset och stötte flaskan i bordet,
så att fat och kannor dansade.
“Men inte träter jag med kvinnfolk!"
Därpå gaf Wiwalt en vink att följa och gick
raskt mot dörren.
Fru Carin sprang upp.
“Är det ditt sista ord, Wulff Grijp?"
ropade hon.
wNej!“ svarade han och vände sig på
tröskeln. “Wulff Grijps sista ord är detta — löp
till fanders!"
Därmed slog han igen dörren.
Fru Carin knöt handen efter honom, men
sade intet, och började gå fram och tillbaka mellan
spiseln, där Jeppe och Sören klockare stodo gömda
i hörnet, och bordet, där herr Peder satt ensam
kvar. Slutligen stannade hon framför denne,
liksom väntade hon, att han skulle säga något. Men
han teg. Han satt förnöj dt tillbakalutad i sin stol
med ögonen nedslagna, ögonbrynen uppdragna,
munnen fundersamt spetsad och händerna hvilande
på duken, där ett glas långsamt vred sig mellan
hans fingrar. Hon spände sina vackra ögon i
honom och trummade med fingrarne mot
bordskanten för att väcka hans uppmärksamhet. Men
han såg ej upp. Då ryckte hon på axlarna, sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
