Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarast måtte äga rum, utan att man gåfve sig tid
att invänta så långväga gäster, men herr Wulff
gick ej in härpå. Han hade då erbjudit sig att
själf skrifva till bröderna, men detta gillades lika
litet. Ty i själfva verket gällde det ej längre att
bjuda till bröllop allena. Herr Wulff ville ej
erkänna det, men det var allom uppenbart, att fru
Carins smädelser och onda spådomar hade verkat
kraftigare än hennes hat och förgiftat herr Wulffs
vacklande sinne med tvifvel -— det var den
förnäma svenska släktens dom, som ängslade honom
och dess bifall, som han framför allt fann af
nöden.
Och för Wiwalt återstod endast en utväg ur
denna villgång, att erbjuda sig resa själf och
återkomma med sina bröder — det vill säga att
rymma fältet; men ej som en ädling för att komma
snikna och fala bedragare på skam, utan som en
lumpen gäck, hvilken misslyckats i sitt
mausenfän-geri och tar sin sak på baken.
När han gjorde sitt anbud, stannade herr
Wulff och såg en stund på honom, tvekande och
betänksamt, men grep därefter hans händer och
skakade dem.
“Ganz recht! sade han. "Gretel, der
Frei-herr hat recht geantwortet!"
Fru Margrete svarade intet. Då vände sig
herr Wulff otåligt till henne och ropade:
“Hörst mal, Gretel, ich bleibe auf Eriken
seine Meinung!"
Då nickade fru Margrete, herr Wulff återtog
sin vandring, och det blef tyst i kammaren.
Men strax därefter hördes rop och buller på
gården. Herr Wulff öppnade luckan i fönstret
och såg ut. Det var fru Carins hästar som
leddes fram till trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
