- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
234

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fingrar grepo hårdare om hans, hennes blick
släppte honom ej, hon skrämde honom. Men
då drog han henne hastigt intill sig och kysste
henne och kände hur spak och mjuk hon blef i
hans armar.

"Tusen goda nätter!" hviskade hon, räckte
honom sin hand att kyssa och lämnade salen med
fru Margrete.

När han blifvit ensam med herr Wulff gjorde
han ett sista försök att komma denne på andra
tankar. Han smickrade honom, frestade honom
och uttömde all sin list och förslagenhet,
skämtade och sjöng visor, dobblade med honom och
drack honom slutligen under bordet. Men
för-gäfves. När han inemot midnatt släpat herr Wulff
in i hans kammare och lämnat honom på sängen,
var hela hans vinst en faderlig välsignelse, ett
missmodigt rus och några daler kopparmynt. Han
hade ej längre haft emot sig den storskräflande
spelaren, som vågade en insats för att vinna två,
utan draken, som vaktar sin skatt och sin
prinsessa — och mot denne ägde han ej Sankt Görans
obefläckade svärd.

Han var rasande och han var rådlös, det
återstod ingenting annat än att ge allt förloradt,
och han beslöt att genast bryta upp utan att
invänta morgonen.

När han hann ut i förstugan, såg han sig
därföre om efter lakejerna för att skicka efter
Clement. Där var kallt och skumt. Elden i
spiseln hade brunnit ned, och en tranlampa, som
stod och rykte på stengolfvet, nådde med sitt
matta, flämtande sken ej Jängre än till jagthornen
och hirschfängarne, som hängde på panelen bland
hundpiskor, armborst och gamla dubbelhakar med
rostiga pipor. Längst borta i skuggan på en låg
kista satt en af legopojkarne och sof med hän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free