Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det började redan skymma, när jungfru
Gertrud med följe red in i Wisseltofta prästgård och,
begärde härberge öfver natten.
Hon kom där stor förvåning åstad. Ty man
hade ej väntat så förnämt främmande, något
förbud hade icke skickats, och ej ens något rykte
försports om att jungfrun skulle resa till Sverge.
Men dess gästfriare blef mottagandet, och hvarken
välkomma eller undfägnad fattades.
Herr Peder var för öfrigt ej ovan att se
gäster i huset. Den ena stora postvägen mellan
Köpenhamn och Stockholm gick igenom socknen,
och det var knappt en half mil från kyrkan till
svenska gränsen. Prästgården blef därföre tida
besökt af vägfarande och färdemän, och kyrkherrn
uppbar årligen femtio daler silfvermynt af kronan
för att han skulle hålla resande med säng och
disk. Han hade också inrättat sig därefter.
Boningshuset var, liksom uthusen, en envånings
stan-delverksbyggnad med halmtak, och kamrarne nådde
ej mycket öfver manshöjd, men de voro rymliga
och väl ombonade, med höga paneler, murade
spislar och skjutluckor innanför de små dragiga
fönstren med hornrutor. I sängskåpen funnos
vepor och hufvudbolstrar, fårskinnsfällar på golfven
om vintern, och i storstugan voro till prydnad
väggarna och taket mellan bjälkarne öfverspända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
