Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Löp till honom ... Är I flere?"
"Magnus och jag."
"Löp till honom", befallde Wiwalt, alltjämt
hviskande, “och säg, att han skall genast stiga
till häst och komma. Herr Rönnov med Jungfrun
är redan på andra vägen förbi Verum åt
Hessle-holmshållet. Men svenskingen med tjugu af Herr
Wulffs folk är efter honom."
"Gud hjälpe . . .!u
"Löp, löp din danker!"
Ryttaren kastade om hästen och rände utför
backen för lösa tyglar och under höga rop. Dessa
besvarades genast, och däraf kunde slutas, att
herr Vincent med karossen ej var långt borta.
Samtidigt kom drängen med Marcolfus tillstädes,
och alla gömde sig i skogen vid sidan om vägen
för att afvakta utgången af Wiwalts krigslist.
"Gud straffe mig", utbrast han skrattande,
"var def inte en af Fru Carins drängar, men han
kände mig inte! Lyckas detta spelet, så har jag
fuller Jungfrun i mina händer igen."
"Det är högt spel, Herre!" sade Clement.
"Om Herr Rönnov hinner fram från andra hållet,
medan vi töfva här ..."
"Hur många har han med sig?"
"Detta är tre, och efter hvad det spordes i
prästgården, äro de åtta inalles", svarade Måns.
"Fem — så äro vi lika manstarka, om Jonge
hinner fram ..."
"Tyst, där komma de!"
Några ryttare hördes komma i fyrsprång
uppför backen. De skreko och ropade åt hvarandra,
och under det tumult som uppstod, när deras
hästar skyggade åt sidan för den döda hästen på
vägen, kunde Wiwalt urskilja en befallande stämma,
som han igenkände för herr Vincents.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
