Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en inte förgäter det i all sin dar. Då var jag
första gången med om att basa svensken huden
full, och varpade vi så tillsammans, att jag trodde
det ville fuller bli den sista ock, innan vi såg’en
på baken. Men till sist lupo de! Åhåhå, lupo,
så de tappade Kungen sin i vaken, och lupo immer
fort, hitåt öfver sjön, för det var om vintern.
Och efter kommo vi med Breide Rantzau — Gud
fröjde hans själ! — som galnades och skrek:
’Vor-wärtz, Folkens, der Lappenprintz har mitt Gutts
Bistant nasse Hosen bekommen T — tills jag vardt
liggande rätt på denna fläcken med kampen öfver
mig och lod i lifvet."
"Si mans, de svenske devlene lupo!"
skrattade Mattias och skrufvade sig på kuskbocken.
“Men det var fuller Guds vilje, att jag skulle
hit och basa dansken ock!" tilläde Clement.
“Ja, Gud är nådig!" nickade Mattias.
Därpå blef det åter tyst en stund.
Då hördes plötsligt ett rop borta från
skogs-brynet och en ryttare kom jagande ut på slätten.
“Där äro de! Håll i tömmarne pojke!“
befallde Clement. “Och ropar jag åt dig att köra,
så tag den samma vägen vi kommo, och låt
hästarne löpa hvad mer de förmå!u
Han slog upp dörren till karossen, drog sin
värja och gömde sig på andra sidan om vagnen,
där Marcolfus stod bunden. Öfver taket kunde
han se ryttaren nalkas och märkte snart, att det
var Bilden själf med jungfrun framför sig på hästen.
När han kom fram till karossen, släppte han ned
henne på marken och ropade:
"Stig därin, Jungfru! Kör Vincent, det gäller
lifvet!"
"Halt an!"
Det var Clement, som kom rundt om vagnen
och rände emot honom med sådan fart, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
