Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gällde lifvet att komma undan den svarta
satan, och muta honom eller draga honom vid
näsan för att få uppskof...
Så svärmade Wiwalt, när han såg den
svartklädde driftdjäknen tränga sig fram i hopen på
gården, när han sprang ut och fick honom fast,
och när han gömde sig med honom i
stallkammaren. Det var först vid ljudet af ett hest,
gäckande skratt som han vaknade ur sin rusiga
inbillning och i det bleka ljuset från lyktan under
takbjälken kände igen den lede fienden.
"Anders . .? Andreas Anundi . . .?"
Han grep honom om strupen och klämde
honom mot väggen, frågade om han kom från
helvetet och befallde honom draga dit igen. Men
Anders skrattade alltjämt, lika hest och lika
gäckande. Han hade kommit för att comparera vid
bröllopsgillet, sade han, och aktade ej draga sina
färde förr än han fått betaldt för sitt Epithalamium
till det friherrliga herrskapets behedrande.
"Hvad begärar du?" frågade Wiwalt.
"Du tör föga ha till öfvers att bjuda efter
slik morgongåfva, som du nyss gaf!"
Wiwalt släppte honom, tog pustande några
steg fram och åter i den trånga kammaren och
stannade ånyo framför honom.
"Fem dukater?" frågade han.
"Nä. . ."
"Sex?"
"Nä. . ."
"Tio?"
Anders funderade en stund.
"Har du fler? Drag fram pungen och låt se!"
"Tio böd jag!"
"Mesgråt!" skrattade Anders. "Tio för sången
t- och för att tiga?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
