Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Spör någon efter mig! Här är jag!"
"Nej, det är jägaredansen, som går."
"Visa mig till kammarn och säg din matmor,
att jag väntar henne!"
När Gertrud en stund därefter inträdde i
brudkammaren, ända till tröskeln ledsagad af en stojande
skara, stannade hon häpen innanför dörren. Under
taket i ett tunnband, viradt med granris och
brokiga band brunno ett par ljus, och i skenet från
dessa såg hon Wiwalt sittande hopsjunken med
pannan i händerna på bänken framför det öppna
sängskåpet, där brudbädden var tillredd.
“Hvad bär nu till?u frågade hon försagd.
"Är du bedröfvad?"
Wiwalt rörde sig ej. Hon gick fram till
honom och upprepade sin fråga. Då svarade han
mulet och lågmält:
"Om du vill, kära syster, så har du nu mitt
lif i din hand!"
"Käraste, hvad är det...?"
Wiwalt suckade och lyfte långsamt på
hufvudet. Men i detsamma uppstämde gästerna utanför
dörren, anförda af herr Mårten, den gamla muntra
bröllopsvisan:
»Släck ljuset i kronan, tag bruden i famn!
Spring karskt i sängen i Herrans namn!»
"Hvad är det?" återtog Gertrud ängsligt.
"Har jag ditt lif i min hand?"
Men då sprang Wiwalt upp och skrattade.
"Justament som Sara hade Tobiae!" svarade
han. "Men jag förhoppas, att Asmodeus inte
strax raffar mig weg — ty jag har rätt nunnas
drifvit den svarta satan af gården!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
