- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
305

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Er Kärlighet, döda honom, men sälj honom inte!
Ack, mitt hjärta, gif honom döden, men inte skam!"

När han såg hennes ögon lysa och hennes
hvita tänder bitas tillsammans i ångest, grep honom
djäfvulen ånyo, och han tyckte sig se Jeppes
blodiga ansikte, som grinade emot honom.

"Potz Sacrament!" utbröt han. "Du kan få
alla hvita hästar i världen och jämrar för denna
enda! Töfva mans här i kajutan, medan jag söker
lakejen, att inte den skälmen förrymmer mig med
köpskillingen!“

Han gick ut, och hon hörde honom ropa åt
skepparen att hissa sina dukar och vara klar att
gå, så snart han komme igen. Då brast hon i
tårar, kastade sig ned på golfvet med ansiktet
mot Marcolfus’ sadel och snyftade.

"Ja, ja, inte se tillbaka — inte se tillbaka
som Loths hustru gjorde i Sodom!"

När Wiwalt kom upp till härberget, fanns
Anders ej där, men han försporde, att hästarne
stodo kvar i stallet, och att lakejen gått att träffa
ett par herremän, som sades vara benägna att
köpa dem. Han beslöt då att vänta och satte sig
i kammaren, där han bott den föregående natten,
vid en fönsterglugg, som vette ut åt gården.
Där satt han länge och väl, såg mörkret tilltaga,
hörde stormen växa, och anfäktades jämmerligen,
tills han slutligen jagad af sin ängslan och
spökrädsla sprang upp för att återvända till fartyget
och lämna hästarne i sticket. Då hörde han i
det samma någon ropa på en lykta och befalla
att hästarne skulle ledas ut. Det var Anders1
stämma. Han gick till gluggen och kunde med
någon möda urskilja honom på gården i sällskap
med två främmande herrar i långa kappor, som
vid lyktskenet granskade hästarne. Hvad de yttrade
förnam han ej, men väl att köpet kom till stånd,
En Lyckoriddare. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free